Skrivet av: Tove
Okej – vi har smärta och så har vi smärtlindring. Härligt!
Jag har ont i en tand, den måste borras, det kommer göra ONT, jag får bedövning, så då gör det inte ont. Goodie.
Jag har ont i huvudet, jag tar en Alvedon, jag har inte ont i huvudet längre. Toppen.
Jag ska föda barn, jag har hört att det kommer göra FÖRJ&%&€#T ONT, jag vet att det finns smärtlindring, jag bestämmer mig för att inte ta någon. Bara för att. Visa att jag minsann kan. Att jag är STARK. Och inte så mesig som mina medsystrar. Så mesig som du.
Men vänta här…hallå?!
Hur kommer det sig att de flesta kvinnor tänker att de ska klara sin förlossning utan smärtlindring? De flesta gör det inte. De flesta ångrar sig mitt under värkarbetet och skriker: GE MIG DROGER FÖR F#N! NU! Jag var en av er. Så jag vet. Fast vet inte helt säkert varför jag valde att inte ta droger (eller smärtlindring som vi kanske kan kalla det också, för det är inte enbart droger som finns att lindra smärtan med). Jag hade bestämt mig – jag skulle minsann klara mig utan. Visa att jag var stark…eller nåt. Fast jag fick rådet att inte vara alltför bestämd utan att ta det som det kommer. Vill jag ha smärtlindring när jag väl ligger där med smärtan så kanske det ändå är okej. Så jag var relativt öppen för det. Men jag hade det ändå i tanken, att jag skulle klara mig utan. Väl inne på förlossningen slog smärtan emot mig och jag – som så många andra före mig – skrek: GE MIG DROGER! NU! Och jag glömmer aldrig hur skönt det var när epiduralen la sig som ett varmt täcke runt mig, tog bort ALLT det onda, åtminstone ett litet tag. Lustgasen släppte jag aldrig ur min hårt knytna näve. Såhär i efterhand förstår jag inte varför jag var emot smärtlindring överhuvudtaget. Och jag fattar än mindre hur det kommer sig att kvinnor uppmuntrar varandra till att vara starka och klara sig utan. Varför, liksom?
Okej, det finns nackdelar. Med vissa smärtlindringar. Min epidural till exempel: jag kunde inte kissa själv. Men och? Tror ni jag brydde mig där på sjukhussängen? Sen: Värkarbetet avtog något men då satte barnmorskan in värkstimulerande dropp. Och så var vi igång igen. Och: Ja, jag sprack. Jag har ingen aning om det var det som gjorde ont eller om det var själva förlossningen som gjorde ont. Allt gjorde liksom ont just när Herman skulle ut. Idag ser mitt underliv superfint ut (kan både jag, min kille och min gynekolog intyga).
De flesta kvinnor vill alltså inte ta smärtlindring, de uppmanar sina män och sina barnmorskor att uppmuntra till att försöka krysta ut en vattenmelon (?) bara genom att andas lite i varierande tempo. Men sen när kvinnorna väl ligger där och inte längre står ut kan det tyvärr vara för sent att sätta in någon lindring. Något som borde gjorts mycket tidigare i förlossningen.
Ja, det finns de som klarar sig utan smärtlindring. Som till och med har en ganska smärtfri förlossning. Men de allra flesta har det inte. De allra flesta får den stora smärtan. Den som kan lindras. Genom just smärtlindring.
Så vi har smärta och så har vi smärtlindring. Och vi lever på 2000-talet. Och jag är nästan helt hundra på att om män hade fött barn hade det varit totalt smärtfritt idag. För de hade aldrig pallat smärtan. Eller ens valt att palla smärtan.
Om jag får barn igen kommer jag självklart ta så mycket smärtlindring jag bara får. Inte en sekund vill jag ligga där och ha onödigt ont.
En smärta värre än värst som blev en kärlek bättre än bäst!
Hos Allt Om Barn kan du läsa mer om de olika alternativen av smärtlindring som finns. Expressen och GP har också skrivit om att lida i onödan.
Här hittar du lite om förlossningsskräck.
Snälla kvinnor, kommentera gärna. Jag vill absolut veta varför ni inte vill ha smärtlindring!
juli 9, 2008 kl 3:35 f m |
Jadu, smärtlindring.
Skitbra att det finns.
Men jag tror att smärtan vid en förlossning är till för att kvinnan ska kunna reglera sig och sin kropp så att hon inte spricker, inte tar i på fel ställe och så.
Med smärtlindring kan, som du säger, värkarbetet avta och det vill man ju inte.
Jag hade bara lustgas.
Inte för att den hjälpte särskilt mycket. *S*
Jag tycker nog inte att man kan jämföra tand- eller huvudvärk med en förlossning.
Smärtan vid dessa tillfällen är inte direkt läkande eller för något positivt med sig.
Tur att vi i dag har valmöjligheter!
juli 9, 2008 kl 5:58 f m |
Hej Tingeling! Tack för kommentaren! Starkt jobbat med “bara” lustgas! Du kan ha rätt i att smärtan finns där för en anledning, dvs hjälpa till att reglera etc men jag tror att vi idag har så mycket kunskap och teknisk samt medicinsk hjälp att det ändå fungerar utan att behöva göra så fruktansvärt ont. Till exempel finns värkstimulerande dropp som sätts in om värkarbetet avtar.
juli 9, 2008 kl 7:08 f m |
Ah, jag MÅSTE bara få säga att jag håller fullkomligt med Tove!!! Hur knäppa är vi kvinnor egentligen???? Själv hade jag inget emot smärtlindring. Varken före eller under förlossningen (i synnerhet inte under :-)) men nästan alla jag talat med har haft den attityden som Tove beskriver. VARFÖR? Jag fattar inte!!! Spricker gör man ju ofta ändå? Och den “naturliga” smärtan kan få många kvinnor att känna en oerhört rädsla, spänna sig eller bli så trötta att de inte orkar krysta och så blir det kejsarsnitt. Jag vill inte döma på något vis, jag bara undrar varför attityden är så utbredd bland oss? Vad vill vi kvinnor bevisa egentligen???
juli 9, 2008 kl 7:31 f m |
Lustgas även här. Jag var också så där “nänä, jag är kvinna och kan föda utan alla sprutor i hela världen.”
Man är dum i huvudet.
juli 9, 2008 kl 7:32 f m |
Jätte fin bild på er! :)
Sen ang det du skrivit så kan jag bara utgå från mig själv. Första förlossningen så badade jag och det lindrade en hel del av smärtan och satte verkligen fart på det med. När det började bli outhärdligt så bad jag om lustgas, men jag fick panik av masken, så dom tog bort den och jag fick testa med bara slangen, men jag fick panik ändå. Jag ville egentligt inte ha EDA, men gav med mig och dom började förberedda förlossningen, men inom en kort stund var det dags att krysta, så det var tur att dom inte hann lägga EDAn. Utifrån denna förlossning som bara tog 3½ tim från det att jag kom in till SÖS så bestämde jag mig att inte ens försöka med lustgas vid nästkommande.
Andra förlossningen var lång och seg, åtminstonde för mig och jämfört med den första jag varit med om, och tyvärr hade dom inget bad på HS, men jag fick HOT PACK som dom värmde som jag lade på magen. Den förlossningen tog runt 9 timmar från det att jag kom in.
Tredje förlossningen hade jag aldrig hunnit få något om jag så hade velat för han föddes på undersökningsbristen 29 min efter att jag hade kommit in på förlossningen.
Jag är ett kontrollfreak och vill ha kontroll över mig själv. Tar jag tex EDA så har jag släppt den kontrollen. Jag har fött tre barn och inte spruckit något och smärtan har jag kunnat vägleda bort till viss grad (jag fick bla frågan vid andra förlossningen om jag höll på med yoga, vilket jag aldrig provat förövrigt). Blir det fler barn, vilket är tanken, så kommer det bli utan smärtlindring därmed, det kanske tom blir en hemförlossning.
juli 9, 2008 kl 8:02 f m |
Åh vilket intressant inlägg! Jag har inte fött barn ännu (men planerar att göra det om ca 7 veckor) och jag är en sån där som vill klara mig utan medicinsk smärtlindring om det är möjligt. Dock INTE för att var duktig, nej nej. Känner jag i stunden att jag ångrar mig eller om det gynnar förloppet så finns det inga hinder. Dock är jag, som väger lite för mycket sedan innan, inte så sugen på de effekter EDA kan ha, med just värksvaghet, som är en risk redan från början. Är inte så sugen på värkstimulerande dropp, om jag har möjlighet att slippa… vill inte propagera för någon annan, men effekterna av de två tillsammans är inte alltid optimala för varken kvinna eller barn. Jag tänker iaf försöka klara det hela med just profylaxandning, massage, värme, TENS etc. men blir jag alltför uttröttad så litar jag på barnmorskornas kompetens! Sen får vi väl se hur det går i slutändan då ;-) .
juli 9, 2008 kl 11:26 f m |
Supermånga tusen lycka till, till dig, frusandra! Gud vad häftigt, om sju veckor alltså! Att föda är det värsta och bästa jag varit med om i hela mitt liv. Skulle kunna skriva en hel romansvit om det. (Å andra sidan tog det tre dygn för mig, hi hi.) Jag tog alla droger jag kunde få. Men inte hjälpte det. ;-) Jag tror att jag var som Sandra skriver ett kontrollfreak och därför inte vågade släppa taget riktigt. Mitt absolut bästa tips är ANDNINGEN!!! Jag hade gått på profylax innan och var livrädd för kejsarsnitt, vilket det höll på att bli tillslut men barnmorskan trodde på mig och övertalade läkaren att vänta i några timmar. Fokusera på andningen, släpp allt och gå rätt in i smärtan när den kommer. Det låter flummigt men ska jag ha flera barn (vilket jag inte riktigt känner för i nuläget :-)) så ska jag försöka jobba mer med att bara våga släppa taget. Hm. Hoppas det inte lät för knasigt… Ah, underbara tider väntar dig i alla fall. STOOOR SPANKK-kram!!! (Du måste komma tillbaka hit sedan och berätta hur du tyckte att det var, med eller utan smärtlindring…)
PS: Har skrivit litet om min förlossning i inlägget
http://spankk.wordpress.com/2008/06/30/ja-visst-gor-det-ont-nar-underliv-brista-varfor-skulle-annars-kvinnor-tveka/ under jävulskap i kategorierna.
juli 9, 2008 kl 4:20 e m |
Om max 4 veckor får vi se vad jag verkligen tycker eftersom jag vid den tiden borde ha varit igenom min första förlossning. Tycker det skall bli oerhört spännande. Det som jag dock tycker är jobbbigast så här innan förlossningen är att om man säger att man skulle vilja föda utan så mycket medicinsk smärtlindring som möjligt (men är helt öppen för att det kan komma att behövas) så upplever jag att man blir oerhört ifrågasatt. Folk anser direkt att man försöker vara fröken duktig eller nån slags martyr. För mig handlar det verkligen INTE om det! Jag tycker ALLA kvinnor som fött barn är helt fantastiska och har genomgått en enorm prestation!!
Men jag har alltid varit intresserad av hur min kropp funkar. När jag var ung tränade jag simning upp till 8 ggr i veckan. På ‘äldre dar’ har jag åkt vasalopp och vätternrundan och jag drömmer om att springa en mara. Inte för att vara duktig – utan för att det är så himla spännande att se hur kroppen reagerar, kroppen som är vårt enda verktyg vi ständigt bär med oss. Så nu har jag tränat yoga, profylaxandning, valt en förlossningsklinik där de förhoppningsvis är bra på att stötta alternativa smärtlindringsmetoder, läst på om olika alternativa smärtlindringar och pratat med MASSOR av vänner om deras förlossningar. Nu vill jag se hur kroppen reagerar när det väl är dags. Jag bara önskar att jag fick känna stöd i mitt val av hur jag skulle vilja att min förlossning blev utan att för den delen bli kallad duktig, präktig eller martyr. Och jag tror verkligen inte att jag kommer bli ledsen om jag sen tar medicinsk smärtlindring, jag har ju iaf testat då!
juli 9, 2008 kl 5:01 e m |
Svart tror jag också blir kanon.. men vit? hm. menar du grå? eller skrev du bara fel kanske.. för vit stjärna på vit kudde går la inte, då syns den ju inte :D
hoppas du haft en bra dag! kram
juli 10, 2008 kl 9:35 f m |
Jag tycker att man ska göra precis som man själv vill med smärtlindring. Då blir det bäst, helt klart! Men jag undrar ändå, precis som Tove verkar göra, varför så många kvinnor har inställningen att föda utan? Nästan som att vi skäms för att säga att vi vill ha något som lindrar, obs, inte tar bort, en del av vår smärta. Inte kan väl alla ha en vilja att “utforska kroppens möjligheter” och hur kroppen reagerar”? Det har vi ju inte när det gäller mensvärk som också är en “naturlig” smärta i så fall. För mig är det märkligt att så många kvinnor funderar i dessa banor. Sjukvården gör det inte. De uppmuntrade mig i stället till smärtlindring, vilket stannade upp värkarna (som de satte igång med dropp igen) men också såg till att jag orkade under tre dygn och födde “naturligt”. Annars hade det i mitt fall blivit kejsarsnitt.
Det är liksom litet intressant att så många man talar med har den attityden när inte sjukvården har det. En barnmorska sa efteråt till mig att: Du ska inte skämmas för att “du inte klarade det själv”. Vadå? Jag fattade ingenting. Det gjorde jag väl visst det? Men jag förstod sedan att många kvinnor känner så i efterhand, då de använt sig av smärtlindring. Hm… Ni andra? Vad säger ni?
juli 10, 2008 kl 9:28 e m |
Ojojoj…du Lina, vad rolig din kommentar blev nu bland allt förlossningssnack. Folk kommer fatta nada…eller möjligen fundera på om en vit kudde är bättre att ha än en svart när man föder barn hihihi. Roligt!
Till moster syster yster vill jag bara säga: Jag önskar verkligen all välmening och det är INTE meningen att stressa upp dig inför förlossningen. Folk har MYCKET åsikter kring detta ämne och det kommer du nog inte iofrån. Att folk lägger sig i tyvärr. Jag tyckte oxå folk ifrågasatte men för mig var det tvärtom så att alla ville uppmuntra mig att föda helt naturligt utan hjälpmedel. Nu är jag bara såååååååååå nyyyyyfiken och sitter här och hoppar lite i extas över att snart få en systerbebis som jag kan skämma bort utan att ta några konsekvenser whatsoever. Och jag kommer bara att köpa massa fina klänningar till den även om det blir en grabb. :)
Frusandra! STORT LYCKA TILL!!!!!! Det kommer gå superbra med eller utan droger. Men återkom gärna och berätta!
Sandra: fasen vad avis jag är på dig som sluppit spricka trots 3 förlossningar. Och helt utan epidural, du är stark kvinna!
juli 11, 2008 kl 4:27 e m |
Om jag nånsin kommer att bli med barn igen, och allt går som det skall, så kommer jag att tigga och be på mina bara knän att bli sövd och snittad. Inte ens vilda hästar kan få mig att göra om det igen. Jag hade Epidural, lustgas och nånting mer som jag inte kommer i håg vad det hette, jag badade och fick massage. Det är en dryg månad kvar till det är prick 18 år sedan. Och hittills har jag inte vågat göra om det. Låg på Danderyd i ett dygn innan hon kom ut. Innan jag åkte in hade jag haft värkar i ungeäfr 12-13 timmar hemma.
Min dotter är självklart det bästa jag nånsin varit med om. Men att föda barn, det är inte mänskligt kändes det som. Epiduralen tog inte som den skulle. De flesta av de jag lärde känna på profylax-kursen, de var inne på att göra det utan annan bedövning än max lustgas.
Jag personligen tycker som jag läste i bloggen hade män fött barn hade det varit smärtfritt. Eller i alla fall mycket lindrigare det är jag helt övertygad om.
juli 11, 2008 kl 4:32 e m |
Är övertygad om att du har helt rätt om det där med män och smärtlindring, Jenny. Snacka om att miljarder efter miljarder, år efter år, hade lagts på forskning om smärtfria förlossningar om män hade krystat fram ungar istället för kvinnor. :-D
juli 13, 2008 kl 9:01 e m |
Jag ville absolut inte ha någon smärtlindring, och använde inte heller det under mina två förlossningar. Jag tror som Tingeling att smärtan kan vara vägledande, och såg det också som en utmaning att föda, inte ett straff. Smärtlindring utan bieffekter vore toppen, men i dagsläget tycker jag att medicinsk smärtlindring verkar vara skit som stör förlossningens förlopp och kontrollen över den egna kroppen. Vill man verkligen vara yr o småfull av lustgas under ett av de största händelserna i livet??
Jag kände min kropp, och hade övat en del på att aktivt slappna av även under smärta, så värkarna var jobbiga och ansträngande, men smärtan störde inte. Människorna omkring mig gav mig trygghet, och jag visste att det inte var fråga om en smärta jag borde göra någonting åt, som t.ex när man har skadat sig, och smärtan är en signal på att man ska åtgärda felet typ. Krystandet gjorde ju fan så ont, men inte har ni någon hjälp av epiduralen där inte. Fram för mer kunskap om kroppen och födandet!
juli 18, 2008 kl 6:33 f m |
Jag skulle också föda utan ,max med lustgas när jag fick min son …jovisst säkert! Blev igångsatt och fick värkstimulerande vilket gjorde att kraftiga värkar kom i timmar med femton sek mellanrum. Jag stod ut bra länge men blev totalt utmattad, fick till slut lustgas och det gav mig bara huvudvärk. När jag så slutligen bad om hjälp eller nickade när sambon bad om mer hjälp så var det som att hamna i en dröm nör epiduralen kom. Idag inser jag att fy fan vad korkad jag var. Så …när min dotter skulle födas skrev jag epidural i förlossningsbrevet och förlossningen gick som en dröm.
juli 19, 2008 kl 5:45 f m |
Bra tips AddesochIdasmamma! Tack! OM jag någonsin skaffar fler barn (hm, tycker det räcker så bra med ett faktiskt) så ska jag göra detsamma. :-)