Skrivet av Filippa
Stackars män. De har det bannemig inte så lätt. Här har den indiske farbrorn Charan Singh äntligen gått och blivit pensionär efter många års slit och släp. Livet leker. Allt är underbart. Nej, inte riktigt. För kärringen lyckades ju bara pressa ut två flickebarn. Vilket jäkla aber, alltså. Charan Singh kan inte släppa tanken på hur illa det hela är för honom.
- Hurru, Omkari, älskling! Jag tycker vi gör ett försök till. Med provrör. Ja, du vill ju också ha en kille…
- Men kära Charry… Du kan inte mena…
- Jorru, nu säljer vi alla våra bufflar så att vi har råd, tycker jag. För en son måste man ha. Inte kan flickorna jobba med jordbruket, fattar du väl.
Vad tänkte hon då, stackar’n?
Tydligen inte så mycket.
För hon gick med på det hela och vid 70 års ålder har hon nu fött den där efterlängtade sonen som kan bruka familjens mark. (Att hon även födde ett litet flickebarn verkar varken hon eller maken ha lagt märke till.) Nåja, livet är helt enkelt underbart för de lyckliga tu.
- Nu kan jag dö lycklig, säger den litet ålderstigne fadern.
Japp, det kunde man ju räkna ut. Gubben har planer på att sjappa direkt. För det är ju liksom nu det jobbiga börjar. Vaknätterna, tandsprickningarna, skriken, bajset, matningen, de eviga grälen om vem som gjort mest och minst.
Kanske är detta det mest positiva med att vara ett icke-jämställt par och leva i ett land där pojkar per automatik är bättre än flickor: man slipper det eviga äktenskapliga tjafset. Det är bara så självklart att det är hon som tar hand om rubbet och så är det med det. Annars får hon en dyngsmäll och så är det klart vem som gör rubbet i alla fall. Oerhört praktiskt.
Och ledsamt.
Själv tänker jag mest på det lilla flickebarnet som bara råkade komma med på köpet. Vad händer med henne? Hur kommer hon att uppfostras? Vilken självbild kommer hon att bära med sig ut i livet?
Det, som faktiskt går i arv från generation till generation, är nog bra mycket värre än att ha en morsa som är 70 bast. Så skriv gärna om det också, Aftonbladet!
Högsta vinsten i Indien. Och här hemma också förstås…

juli 6, 2008 kl 10:44 f m |
Bra skrivet, håller helt med.
juli 6, 2008 kl 3:18 e m |
[...] tycker att det här är en torftig och tråkig blogg, 70 åring mamma, men hur tänkte läkaren?, Tur för Omkari att det blev en grabb…, vissa gör allt för att få en SON, Ung mamma är så 1972, Förälder igen vid 70, God morgon!, [...]