Skrivet av Filippa
Kära väninna.
Du skriver i ett inlägg att du är litet trött på att vara mammaledig. Känner dig som en bitter…ja, fitta liksom. Medan andra mammor nöjt fikar i bersån och leker tittut vill du göra saker, vara kreativ, ha ett eget liv också. Och när du försöker, känner du dig stressad och usel som försummar ditt barn. Jag förstår dig så väl.
Men misströsta inte. I dagarna födde en man vid namn Thomas ett flickebarn. Flera källor vittnar om att det var ett fullkomlig norm… jag menar sött barn. Låter inte det upplivande så säg? Du och Lelle har ju talat om att dela föräldradagarna lika mellan er. Nu kan ni gå längre än så.
Jag har själv stora planer på att låta Kettil föda nästa gång. Låta hans tränade magrutor tänjas av en liten graviditet för omväxlings skull och bandyträningen bytas mot gravidjympa i Tanto. Och då kan också han vara mamma-… pappa-… va-fasen-blir-det-ledig de första månaderna när barnet fötts.
Jag tycker att det låter strålande. Kanske litet sjukt, men strålande.
I och för sig var Thomas kvinna innan. Men sådana bagateller får vi inte bry oss om i jämlikhetens namn. Klarar de det, så klarar vi det. Och forskningen går ju framåt. Litet äggstockar och någon livmoder kan vi nog klämma in i en mansmage så småningom.
Frågan är bara vad bebisen tycker om det hela… Men skit samma. Bara vi föräldrar får vad vi vill ha så blir världen en bättre plats. Litet skägg ska verkligen inte få hindra någon från att bli mam..pa. (Och jag har då träffat bra mycket skäggigare kvinnor än Thomas Beatie och de föder barn både kors och tvärs utan att blinka.)
Så vad säger ni killar – tar ni chansen!
