Till er alla från superbebisen – en STOOOR dregelpuss!!!

Skrivet av Filippa

Hej alla fina SPANKK-läsare! Vad roligt det har varit att SPANKKa loss här tillsammans med er alla. Som ni säkert märkt har mina inlägg blivit färre på sista tiden - livet kallar, superbebisar har lärt sig att balansera på bokhyllor, disktrasor byts ut oftare än morgontidningen…

Och så det där med jobb och karriär samtidigt också då…

David och mamma säger därför STOOOOOR kram till alla er därute, tack för alla underbara, posiva och stödjande kommentarer vi fått – helt oumbärliga under den där mentala bergodalbanan som kallas bebistid- och vi lovar att följa era härliga bloggar även fortsättningsvis. Så klart! :-)

SPANKK it away, sisters!

DAVID HÄLSAR STOR DREGELPUSS TILL ALLA!!!

Ps: Ett sista SPANKK-tips: Köp en jäkligt bra dammsugare så fort du blir gravid!!!

Nya tider – tillbaka till gammal blog!

Kära läsare! 

Tack snälla för att ni följt SPANKKs blog under denna tid. Nu är mammaledigheten helt över och nya tider och nya delar av livet stundar. Herman med familj flyttar ut från Spankk och härjar nu helt själva på gamla bloggen Blog The Baby. Där återfinns alla inlägg och jag lovar att uppdatera mer regelbundet. Välkomna! 

Stor kram!

/Tove

Styling av Hermans rum

Skrivet av Tove

Äntligen har vi fått upp hyllorna i Hermans rum. 4 tavellister som vi fått av Alena och som blev helt perfekta för uppställning av lite böcker och (enbart) snygga leksaker. Samt de fina tavlorna med John Bauers illustrationer.  

Jag tycker synd om Lelle

Skrivet av Tove

Igår skulle jag gå och träna. På ett specialställe i Solna. Aerobics. Jag såg fram emot det hela dan. 

Åk till Västra Skogen och gå till Armegatan som övergår till Storgatan sa www.sl.se. Vilket jag gjorde. 

Så kommer jag ut ur spärrarna på tunnelbanestationen och stirrar mig fånigt omkring. Jaha? Var fan är den där  vägen då? Efter mycket letande och frågor till förvirrade personer…Ring ring…

Tove: Hallå – helvete jag är vilse!!!! Vart är jag, jag fattar ingenting! Hjälp mig.

I bakgrunden hos Lelle: UUUUUUHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄ, UUUUHHHHÄÄÄÄÄÄ.

Lelle: Vänta lite Herman, jag måste hjälpa mamma bara.  

Tove: Jaha – okej nu är jag tydligen på Armégatan. Är jag rätt nu? Men åt vilket jävla håll ska jag gå då? Nu går jag åt ett håll….fan….fan…

Lelle: Vägen går runt – fortsätt gå så kommer du tillslut fram.

Tove: Det är ju fan typ 5 minuter kvar. Jag kommer fan aldrig hinna. Det finns INGA gatuskyltar. INGA! Någonstans!  Jag hatar Solna. HATAR! HATAR! Kommer aldrig flytta hit, vet du det – ALDRIG!

I bakgrunden hos Lelle: UUUUUUHHHHHHÄÄÄÄÄÄÄ, UUUUHHHHÄÄÄÄÄÄ.

Lelle: Herman vänta, du får klara dig själv en stund. Har du gått förbi ICAn?

Tove: Vilken jävla Ica?

UUUUHHHÄÄÄÄÄ, UUUUHHHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Tove: Fan helvetes skit helvete, nu är jag på Storgatan men hur lång är den jävla vägen då?!!! Hatar Solna. HATAR!

Det blev inte bättre än så här. När klockan var 20 över och passet började kvart över gav jag upp och upptäckte dessutom att jag gått åt fel håll en gång till. Dubbelfel. Det fanns inte en chans att jag skulle hittat rätt. Plötsligt kom jag fram till Sundbyberg. Typ 8000 steg rikare. Jag köpte en liten liten chokladbit som tröst. En hel påse full av choklad till Lelle och åkte sen hem igen. 

Jag hatar Solna. 

Mina hjältar – fast Herman var kanske inte den som mest ville hjälpa till i går kväll. 

Halva chefligan ok och Herman har jobbat färdigt för idag

Skrivet av Tove

Snart är arbetsdagen slut. Massa telefonsamtal har det blivit på förmiddagen. Chef 1 och 2 är inbokade men chef 3 är som bortblåst. Snart dimper det ner massa layoutgöra på ftp:n så jag blir kvar en liten stund till här framför datorn. Jag traskade iväg till jobbet (som jag saknat hela veckan eftersom jag gömt mig hemma) nu på em och Lelle traskade iväg för att hämta hem lilla busHerman. Jag blir så glad när jag öppnar dörren till kontoret. Det är så himla fint. Fast mina blommor tycker inte om att jag inte är där så de har halvt somnat in. 

 Längtar till i kväll för då ska jag och Hermans guldmor gå och träna och sen ska vi ut en stund.

Höga chefer och breda kalendrar

Skrivet av Tove

Sitter just nu och ringer runt till höga chefer för att alla ska vara på rätt plats, rätt tid och rätt dag för en fotografering. Inte så lätt att få ihop alla. Deras kalendrar är hur fullbokade som helst. När någon vill fota mig så är min kalender superledig – jämt. Men inte chefernas. Nej nej, de har möten och resor  och mera möten och antagligen lite golf och PT-träning däremellan. Borde nog försöka fylla min kalender jag med. Just nu gör det lite ont i plånboken nämligen. 

Så idag ska jag ta mod till mig och ringa läskiga ge-mig-jobb-samatal. Gulp. 

Min CV 1: Jag kan bygga snygga torn av klossar.

På Spotify just nu:

• Snälla Snälla – Carloine Af Ugglas
• Smile – Eric Clapton
• Somewhere over the rainbow – Gerard Joling (roliga saker man kan hitta!)
• Same old story – The Tiger Lillies
• Fall at your feet – James Blunt

Fy bubblan vilken vecka!

Skrivet av Tove

Den här veckan har jag varit olydig. Det började med den nedrans förkylningen och sen fastnade jag vid vårt höga matsalsbord och här sitter jag än. Mitt kontor har stått tomt hela veckan. Jag har varit fruktansvärt ofokuserad och inte jobbat så bra som jag borde och dessutom fuskat med mitt strikta matschema (sa jag förresten att jag gick ner ett kilo förra veckan?). Jag blir så trött på migsjälv.

Fast lite duktig är  jag ändå. Just nu försöker jag lära mig CSS så att jag kan göra mer avancerade hemsidor. Hittils har sidorna varit okej men lite stela och jag känner att mina kunskaper inte riktigt räcker till. Så jag sitter och går igenom lektionerna hos en webbskola. Jag har lärt mig HTML-koda och lite CSS. Nu är det dags för JAVA. Svårt svårt svårt men det ska gå. Good Luck Tove!

Hjärna utbytt mot snor

Skrivet av Tove

I dag har jag fått min hjärna utbytt mot snor. Som tröst fick jag sova vidare efter att Herman och Lelle stuckit till dagis och jobb. Sov till elva. Det var himmelriket. Minns inte när jag fått sova så länge senast. Minns en gång för ca 10 år sedan som jag vaknade kl 17. Det var tider det. Minns också att jag vart helt snurrig i huvet efter det. Det var vinter och mörkt och jag fick inget dagsljus alls den dagen. Tillslut var jag så frustrerad av mörkret att jag var tvungen att bege mig ut och stirra in i ljusskenet från lyktstolpar. 

Roten till allt snor.

Davids mamma hemsökt (av pizzasugen vålnad)

Skrivet av Filippa

Grabbarna Stök har åkt på kill-semester tillsammans. Det är fridfullt. Jag får jobba. Obeskrivligt härligt…

Men…

Köpte mig en liten oskyldig pizza igår. Knaprade i mig allt utom en liten bit. Och i morse var hela borta, bara kanterna kvar. LÄSKIGT! Kanske har vi spöken! Typiskt att de kommer när Kettil är borta.

Älskling kom tillbaka!!! (Och ta med dig en stor hammare!)